
Klockan är 00.34
Jesper har precis åkt ifrån mig efter tusentals avskedskyssar och mys.
Jag sitter och gråter floder fastän han har försökt trösta mig så gott det går.
Det här med avsked är inte min starka sida.
2 jävla veckor känns som en jävla evighet.
Denna saknad jag känner är så fruktansvärt plågsam,
ingen Hanna utan Jesper, ingen Jesper utan Hanna som alla säger.
Varenda gång vi åker iväg ifrån varandra har vi alltid haft varandras tröja eller liknande,
så man har nåt att lukta på som luktar varandra,
men vi glömde det denna gången vilket känns förjävligt då hans doft är typ det underbaraste som finns.
Jag får försöka ta vara på lukten i Jespers favorit kudde i min säng.
Om man kanske borde lägga sig och sova bort alla tråkigheter för att vakna till nåt sött sms av sin käraste,
det tycker jag låter som världens bästa idé förtillfället.
För att avrunda det hela vill jag bara säga,
jag älskar dig något så innerligt Jesper Nishante Björk.
Oavsett vad som hänt och inte hänt har det bara fört oss nämre varandra och det kommer alltid vara vi.
Jag har aldrig varit lyckligare, du gör mig till världens bästa kvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar